Här har vi ännu en högtalare i smått format. Och konstruktionen är lite speciell. Konstruktören har haft som målsättning att få fram även den lägsta basen ur en liten högtalare. Därför har han försett baselementet med två talspolar. Den första talspolen får ta emot all information medan den andra spolen enbart får låga frekvenser. Mellan- och diskantregister tas bort med ett låg-passfilter.

Ja till skillnad från övriga små-högtalare så har den här högtalaren ett mycket brett frekvensomfång. Och det är alltså framförallt basen som tar ens uppmärksamhet. Den är mycket djup. Men i övrigt känns högtalaren lite hård i klangen.

När det gäller Roxy Music så blir faktiskt musiken påträngande. Basen är visserligen djup men obalansen i form av en alltför stickig diskant gör lyssningen mindre trivsam.

När det gäller Randy Crawford så är röstkaraktären bra men den riktiga känslan vill ändå inte infinna sig.

Återgivningen av vår jazzbasist är inte heller utan anmärkning. Basen har inte alls den karaktär som vi känner från andra högtalare.

Och den hårda klangen vi talat om tidigare gör sig ännu mer märkbar på det klassiska avsnittet. Stråkklangen blir något metallisk och diskanten är stundtals stickig.

Och först nu kommer rosorna. Det är återgivningen av specialgraverade "Blinkar Blå". Basen går mycket djupt.

Och då får man säga att det är synd att man bara lyckats till hälften. När man nu lyckats pressa ur denna djupa bas så hade det varit trevligt om resten låtit lika bra. Vi ser med förväntan fram mot modell 2 av denna högtalare.