Philips är ju den firma som en gång startade utvecklingen av kassettbandspelare, och inte anade man väl då hur långt utvecklingen skulle gå. Dagens högkvalificerade apparater som nu ganska lätt överträffar HiFi-normerna (enligt DIN i varje fall) och är väsentligt mycket bättre än äldre modeller kostar trots bättre prestanda inte så mycket mer och tar man dessutom hänsyn till penningvärdets försämring så är de väsentligt billigare.

F 6212 är en typisk Philipsprodukt av i dag. Den är ganska billig och erbjuder i förhållande till priset bra prestanda: relästyrning av mekaniken, metallbandskapacitet, Dolby brusreducering, etc. Men konkurrensen är hård och just i det här prisläget finns många fabrikat som kämpar om konsumenternas gunst.

Vad F 6212 kan erbjuda är inte en massa finesser eller avancerad teknik utan rejäl konstruktion. Rattar och reglage sitter väl placerade och apparaten är lätt att använda.

Mätvärdena är bra men inte sensationella. Svajet är ganska normalt för den här prisklassen och lite högt om man betraktar det med den vanliga DIN-standarden. Frekvenskurvorna är normala i bas och mellanregister. I diskanten fick vi en ökning med normalbandet TDK AD som brukar ge en höjning i detta område om man jämför med Philips egna bandtyper. Med Philips-band så blir kurvan rakare just här. Metallbandet gav rak och bra frekvensgång upp till 18000 Hz. Distorsionen är normal för normalbandet och bättre än genomsnittet för metallbandet. Även brusnivån är normal och enbart Dolby av B-typ finns.

Ljudet upplevs med japanska normalband som briljant och passar utmärkt till popmusik som får lite extra snärt. Vill man spela in klassisk musik så rekommenderas Philipsband. Inga tendenser till brum kunde höras. En okomplicerad och lättskött apparat till vettigt pris.