Nakamichi hör till de mest respekterade namnen när det gäller kassettdäck och man kan väl påstå att firman haft stor del i att driva fram utvecklingen av högkvalitativa bandspelare.

Den modell vi nu provar är den billigaste i 1982 års modellflora, och när 3 300:- är priset på den billigaste så inser man att det är fråga om exklusiva apparater.

480Z har den traditionella svarta färgen och knapparna känner man också igen. Det är alltså fråga om traditionell Naka-michistil. Även om en del knappar är små så fungerar de utmärkt och 480Z hör till de mera lättrattade av säsongens modeller. Inspelningsmätaren är stor och tydlig. För varje kanal finns en separat skjutpotentio-meter för volvmen och i praktiken är det svårare att samtidigt skjuta dessa lika mycket än om man har separata rattar som man vrider. Ett gemensamt reglage för båda kanalerna skulle varit enklare tycker vi.

480Z har den nya brusreduceringstypen Dolby C. Den fungerar bra på så vis att den verkligen ger en effektiv reducering av bruset, men systemet kan dessutom ge en bättre diskant, speciellt då man har kraftiga diskanttoner i den musik man spelar in. I det här fallet märks det ingen förbättring i detta avseende och det är ju synd. Tittar man på de två kurvor som vi dragit för full nivå med metallband hos alla apparater som har Dolby C eller dbx så syns det på den här apparaten ingen större skillnad.

För övrigt har 480Z bra värden: fin frekvensgång, låg distorsion och bra svajvär-den.

Speciellt svajet är bra. Nivån ser måhända inte speciellt låg ut men tittar man på kurvan så ser man att den har ett ovanligt lugnt och jämnt förlopp som tyder på en bra kassettmekanik. När vi lyssnade på pianomusik så märkte vi också att tonen var stadigare än på kassettdäck med yvigare svaj kurvor även om värdet i och för sig var ungefär detsamma.