När man vill göra en apparat "tunn" finns det i allmänhet många knep att ta till. När det gäller kassettdäck, som ju numera alla är frontmatade, så har man ju kassettens dimensioner att ta hänsyn till. Tunnast är den ju när den ligger ner och det är just det den gör i den här nya Marantzapparaten. Man har byggt ett helt nytt kassettdrivsystem som ligger i en vagga. Denna vagga glider ut och in i apparaten med hjälp av en motor, och på vaggans front sitter de knappar som styr mekaniken, räkneverket och några indikatorlampor. Det hela ser mycket trevligt ut och vänner och bekanta brukar bli imponerade av den här konstruktionen när de ser hur hela mekaniken med kassetten kommer glidande ut ur apparaten. Man kan naturligtvis kalla det här för en "ploj" men faktum är att det hela fungerar utmärkt och däcket hör till de allra plattaste på marknaden och är intressant för den som har det trångt i höjdled.

Den högra delen av fronten upptas av en normal ljusstapelmätare som ligger ned, (vilket ju här är motiverat av konstruktionsskäl) omkopplare för bandtyp och brusreducering, volymkontroll och finjustering av bias.

Mätresultaten visar att Marantz SD5010 är en välgjord maskin. Svajet var det lägsta av alla apparaterna i denna test och ljudet lät faktiskt ovanligt "stabilt" vilket märktes på pianoinspelningar. Frekvenskurvan har ett basfall från 35 Hz men det märktes inte mycket när man spelade. För övrigt var frekvenskurvan bra. Distorsionen var normal med metallband och bättre än genomsnittet med normalband. Bruset hade normala värden och apparaten har enbart Dolby B brusreducering.

Lyssningsintrycket var bra: ett rent och neutralt mellanregister och bra diskant. Basen lät ibland en liten aning oren men var normalt bra. En aning brum kunde höras på gles musik, men det var så svagt att det inte irriterade nämnvärt. På det hela taget ett bra och stabilt ljud.