DDD En grammofonskiva är sällan perfekt, rent tekniskt alltså. De flesta har väl någon gång kommit hem med skivor som varit så buckliga att pickupen fått åka berg- och dalbana. Att det här inte är bra för ljudet kan man ju förstå, eftersom nålen påverkas i takt med tonarmens rörelser.

Luxmans skivspelare PD-375 har en finess som gör att man kommer till rätta med problemen med skeva skivor. Spelaren är försedd med en pump, som suger fast skivan vid skivtallriken.

Skivspelarens yttre avslöjar knappast att det skulle vara något speciellt med spelaren, det är först när man sätter igång den, som man förstår att den har något extra. Innan skivtallriken snurrar igång, hörs ett konstigt vinande ljud, sen säger det "schwopp", först därefter startar tallriken och tonarmen läggs på.

Vad som händer är följande: När man trycker på startknappen (plus en annan knapp) börjar en vacuumpump inne i spelaren arbeta. När undertrycket är tillräckligt stort, öppnas ventiler till uttag i skivtallriken. Om det då ligger en 33-varvsskiva där kommer den att sugas fast vid skivtallriken. Tallriken har speciella tätningar som gör att skivan sedan hålls kvar under hela uppspelningen.

Vitsen med det hela, är att skivan och den flera kilo tunga skivtallriken nu bildar en kompakt enhet. Om skivan var krokig, ligger den utplattad och fin, och risken för störningar av ljudet på grund av ojämnheter i skivan är minimerade.

Idén till vacuumfasthållning har hämtats från skivindustrin, där tekniken används bla. vid mastertillverkningen.

Det är inte bara buckliga skivor som kan ställa till problem. Akustisk återkoppling via ljudet från högtalarna, kan sätta en löst liggande skiva i vibration, vilket försämrar ljudet. Även nålen själv kan orsaka missljud. Vid sin framfart i skivspåret rör sig nål och pick-up i takt med musiken. Ligger då skivan löst fjädrande, kommer den att fjädra åt motsatt håll, vilket också ger bieffekter. Om skivan ligger dikt an mot tallriken blir risken för dessa negativa effekter minimal.

För att riktigt sätta systemet på prov, lade vi på en skiva som legat i solen och blivit ordentligt bucklig. Den var så förstörd att den inte gick att spela på vår vanliga grammofon.

För att få tätningarna att täta, var vi tvungna att använda en speciell ram vilken håller skivan nedtryckt mot tallriken. När vacuumet väl är uppbyggt sitter skivan kvar av sig själv.

Jodå, skivan gick att spela. Den blev inte plan, men bucklorna blev i alla fall så pass utslätade att skivan kunde spelas.

Om vacuumfasthållning av skivan är nödvändigt att ha kan man fråga sig, särskilt som priset på spelaren var 3 500 kr utan pick-up 1982. I reklamen talades om en ny musikupplevelse när man spelar sina skivor på Luxmans PD-375 första gången. Speciellt i lägre frekvenser skall förbättringen vara hörbar. Vi kunde dock inte säga att våra skivor lät bättre. Den enda förbättring vi kunde märka var att det gick att spela buckliga skivor.

Vacuumpumpen kan inte kopplas ur, vilket är lite jobbigt om man vill byta skiva snabbt, om man t ex letar efter en speciell låt, men inte kommer ihåg vilken skiva den finns på. Varje gång man skall lyfta av skivan, måste man vänta på att suget släpper. Vi löste problemet genom att sätta ett finger mellan skiva och tallrik, så att vacuumet aldrig kunde byggas upp.

Det här är nog en spelare för proffs i skivstudios, på diskotek och liknande och för dem som har extremt högt ställda krav på återgivningen. Vi vanliga dödliga klarar oss med enklare grejor.

Obs. det finns ej någon manuell tonarmslyft på denna modell.